Ja så skall man flytta, vi har fått ett annat hus lite längre bort och vi har konstaterat att vi har massor med saker, huset är både större och mindre, det har fler rum och är kortare än det här men vi skall nog klämma in sakerna så att det blir bra. Man packar och packar, har fått hjälp, så det skall nog gå bra.

Flyttar in till den 1/12 och gubben har varit och målat och fixat där, jag har fått dit en massa saker och han har kört grejerna dit.  Jag fattar inte hur mycket man sparar på, det är ju inte klokt och då har vi ändå inte fått dit våra julsaker och bara det är val ca 10 lådor (jaja) jag gillar att pynta inför jul och jag tycker det är mysigt nu när advent skall komma och ja jag ser fram emot att få det mysigt därborta med våra saker, jag har väl en liten bild hur det skall se ut men så är vi ju två starka viljor men vi brukar ha samma åsikt om hur saker skall vara.

Hur som helst så kommer det att bli jättemysigt

Ha det gött i höstmörkret

Liisa

Ja så har jag varit modig igen och fått akupunktur både i nacken och ryggen. Det känns bra även om jag spänner mig när han sticker in nålarna (nålrädd), så nu skall jag ta och vila lite efter att jag skrivit färdig. Efter akupunkturen så åkte jag till lilla dottern och hälsade på och gosade med barnbarnet som snart blir 5 måndader, gud va tiden går fort!!! det yngsta barnbarnet blev ju 2 månader för några dagar sen (det är ju inte klokt) jag hinner ju inte med !!!! Ju äldre man blir desto fortare går tiden och det känns som igår när mina var små, men den äldste blir 37 och den yngste är 25, jag förstår inte detta jag är ju bara 25 själv i själen  

Jag träffade en vännina på stan idag och det var jättetrevligt vi satte oss på en parkbänk och pratade, det kom fram en herre och pratade med oss och han satte sig ner och började prata om sitt liv han var nog väldigt ensam, och jag kände att det var viktigt att lyssna på vad han sa och det är jag glad för att vi gjorde, han fick en pratstund innan vi gick vidare och han berättade om sig själv och lite om hur han liv var och som jag förstod så var han hemlös och det gjorde mig ledsen, han sa det inte i ord men hans berättelse sa desto mer och det är ju skrämmande att veta att det är många människor  inte har ett fast hem utan måste varje dag hitta en ny plats att sova på. Hur som helst han verkade nöjd ändå med sitt liv och jag tänkte på hur tacksam och glad jag är som har ett underbart ställe att bo på, underbara barn och barnbarn, sambo som älskar mig, vad mer kan man begära av livet? Det är tur att man får en uppvakning ibland så att man kan uppskattar det man har och inte tar allting för givet, för en dag kan det faktiskt hända att man inte har allt det här och det kan bero på många olika saker, man kanske hamnar på ett ställe man vantrivs på, man kan bli riktigt illa sjuk, så man inte kan ta vara på sig själv,ja det kan vara vad som helst. Detta år har jag fått många påminnelser om att njuta av dagen och inte ta saker och ting för givet för ingen vet vad framtiden har att ge, men en sak vet jag, om man bra försöker att göra sitt bästa, vara vänlig mot nån som söker kontakt och göra den glad och försöka göra nån god gärning utan att tänka på sig själv så tror jag att man får det tillbaka i godhet, försöka att förlåta dem som har gjort fel emot en och be om förlåtelse och mena det när man felat själv så tror jag att allting blir lättare, samt att le mot en okänd människa så kan man ibland belönas med ett leende tillbaka.

Nej nu skall jag ta en paus och vila lite rygg.

Ha det gött ute i solskenet kram

Liisa

Ja så är det måndag och jag har nu 3 lediga dagar framför mig. Imorgon blir det akupunktur tidigt och säkert en tur till lilla dottern, (passar ju på när man är i stan). Det är tomt här hemma utan Oskar the cat, men vi har svärmors hund så att man har tankarna på annat, men Oskar har satt starka spår i vår vardag och han är så otroligt saknad, det har varit tur att det var min jobbar helg.

Jag har ju alltid mina funderingar kring olika saker och idag har jag en gåta som jag brottas med och måste nog säga att jag har dåligt samvete för och jag skall förklara den lite här.

Min lillasyster, helsyster, om man nu kan ha hela och halva syskon, jag anser väl att man är syskon oavsett men omvärlden gör ju skillnad på detta, hur som helst, hon vill komma och hälsa på, vi har inget gemensamt och jag känner att jag inte kan tillföra något i hennes liv och jag har heller inte lust att vara hennes passopp, hon kan vara ganska krävande och jag känner att jag vill inte ha henne här, min kloka lilla dotter sa så här till mig, Hon kan ju komma men då får hon komma över dagen och så kan vi samlas och träffa henne, men vill hon bli kvar kan hon ta in på hotell, det var ungefär så för jag frågade henne hur jag skulle bete mig för jag var helt ärlig mot tösen och talade om hur läget är mellan mig och min syster (det vet hon ju egentligen) Vi känner henne inte, jag har ju inte haft kontakt med henne på många år och tyvärr så har jag ju inte det behovet. Ni tycker kanske att jag är hård i detta men har man inte fått den chansen att växa upp med sina biologiska syskon så finns tyvärr inte banden där, jag har 2 systrar till och den ena har jag bra kontakt med och vi har roligt när vi träffas och det är allt för sällan.

Jag får så dåligt samvete när jag tänker så, vi har ju alla samma rätt till våra biologska rötter men jag vet inte om det beror på att vi blev bortryckta från dem i tidig ålder så att man har inte de känslorna kvar som man hade när man var yngre. Livet går i olika stadier och jag gick ju tyvärr miste om det stadiet där man skulle knyta an syskonkärleken till mina biologiska syskon, jag tror heller inte att man måste älska sina syskon ( visst gör man det nog till en viss grad) men det mest naturliga är ju att man växer upp tillsammans och det har vi inte gjort och däri är mitt dilemma jag vet inte hur jag skall bete mig i denna fråga. Jag skall fortsätta att bearbeta den så att det blir en bra lösning, men hur det blir kan jag inte svara för idag, men en sak vet jag livet är en stor gåta som ibland kan vara svår att lösa men på nåt sätt får man ihop svaret.

Ha nu en bra dag därute i sensommaren

Liisa

Igår dog min älskade katt Oskar 6 år och 3 veckor gammal, Det var ett tungt beslut, han blev påkörd och vi var på djursjukhuset i Karlstad och visst de kunde operera honom kostnad 25-30 000 och inga garantier på att han skulle bli bra. Det hade tagit på honom så illa att det hade flyttat upp bäckenbenet 14,5 mm och det skulle kräva en stor operation och de kunde inte garantera att tarmarna var bra på honom och att de skulle fungera så vi fick rådet att ta bort honom men vi fick bestämma och det var inget lätt beslut.

Detta lilla liv har påverkat så många människor och han är så älskad, jag saknar honom så och bara önskar att han var tillbaka men jag vill ju inte att han skall lida och jag och gubben ville han skulle må bra men vi vill så gärna ha han kvar men nu mår han bra min lille pôjk. Jag älskar dig Oskar

Kram från en ledsen Liisa

Ja idag skall jag skriva om ett ämne som är ganska känsligt, hur det är att bli övergiven som barn av sina föräldrar.

Jag kan bara gå tillbaka till mig själv och mina upplevelser, och jag kan säga att det är tur att man har haft det stöd och den underbara fosterfmilj som jag fick som gav mig så mycket kärlek och lärde mig hur en familj skall fungera.

Jag kommer från en finsk familj och jag vet att det var säkert inte lätt på den tiden att komma till sverige och inte kunna språket och så vidare, jag kan förstå att tider kan bli tuffa och man måste lämna bort sina barn för att de skall få en chans här i livet men jag och mina 2 syskon hamnade på barnhem och det var inte roligt, visst var vi hemma i perioder men som storasyster så var det jag som skulle ta hand om mina syskon medans min mor gjorde andra saker (fråga mig inte va hon gjorde) men allt detta hände innan jag fyllt 9 år. Som sagt det var hårt liv att bo på barnhem det var bestraffningar som jag helst inte vill skriva om, det minsta man gjorde fel så blev det bestraffning och gudarna skall veta att jag var rädd många , många gånger. Jag längtade efter min mamma och min pappa jag kunde inte förstå vad jag hade gjort för fel eftersom de inte ville ha mig och mina syskon (ett barn tar på sig skulden). Jag vet ett i alla fall mina bror gick det galet för han dog med drog och alkoholproblem han blev bara 42 år gammal, min syster har sina egna problem och lever kvar i alla oförätter som skedde henne, senast idag försökte jag att tala om för henne det bästa är att gå vidare och se framåt och inte vara kvar i en svart tid.

Jag hade turen att få en underbar familj här i värmland som tog mig som sin egen, jag har aldrig kännt mig utanför familjen här. Min Fostermamma var noga med att jag skulle ha kontakt med min biologiska familj och verkligen lära känna dem, hon letade reda på min biologiska mamma som jag inte had een aning om , jag visste bara vad hon hette inte hur hon såg ut, min biologiska far hade jag kontakt med fram till 14 års ålder och efter det sporadiskt. Men jag hade en underbar kontakt med min faster och mina farbröder så kärlek har jag fått men det var värre för mina bror och syster de kunde inte finna sig i att man inte alltid är älskad av sina föräldrar.

Min biologiska mor lever forfarande och jag har ingen kontakt med henne jag brukar skiva till henne när det blir ett barnbarns barn, men det finns tyvärr inget intresse i detta , vilket jag tycker är sorgligt, jag själv njuter av att vara mamma och mormor/ farmor även om jag kanske inte har all  den tid och ork. Jag är heller inte den perfekta mamman vilket man nästan skulle tro med min erafenhet av en dålig mor, jag har gjort mina misstag med mina barn men jag försöker alltid att göra det rätta även om det blir fel och då får jag stå för det, men jag skulle inte för en dag vilja att mina barn skulle försvinna ur mitt liv. Min Biologiska mor har istället för att vilja ha en regelbunden kontakt valt bort oss , vi känns inte viktiga för henne och det är så sorgligt för när man tänker efter så är det hemskt att veta att man inte är värd något i sin mors ögon en kontakt och att hon valt att inga barn ha, men jag är en stolt och lycklig mor till 5 barn och6 barnbarn.

Jag är otroligt tcksam för att jag fick en underbar fosterfamilj som idag fortfarande finns här för mig och mina barn de är mostrar och morbröder samt en massa kusiner jag är även tacksam för mina faster och mina farbröder för utan dem så hade jag inte varit jag och jag är stolt att jag finns

Kram Liisa

Ja så har vi varit i Karlstad en kortis, biltema var den första anhalten som vi anlände (som vanligt är det alltid nån bil som är trasig ) skulle köpa bildelar till svärmors bil men tji fick vi det var beställningsvar så vi får hämta det nästa vecka, till min bil blev det kylarcement (får prova det först) så det blir till att hälla det i bilen, nästa vecka blir en sån vecka då jag och gubben möts i dörren på tisdag och då måste man ha 2 bilar. Jag fick ju givetvis med mig förvaringspåsar, skall stoppa in täcken och kuddar så att inte mössen kommer åt, och de underbara batterierna som alltid tar slut. Sen tog vi en tur till Bergvik och gick på Subway (mums) och vidare till apoteket, Oskar katt har ju inte varit så pigg i nåra dar han har bara velat ligga i vår säng han har inte ens gått ut och gjort ifrån sig, han har inte varken ätit eller druckit nåt så det är klart att man blir bekymrad (han är ju vår bebi) men tack och lov så hade han piggnat till när vi kom hem så nu har han både ätit och fått i sig vätska. Så nu kan man ta det lite lugnt igen men nog blir det en avmaskningskur på lille killen.

ja så tror jag väl att det blir en tur till Arvika imorgon "Pille" skall få ta över en dammsugare till han får råd att köpa sig en riktig en, (den som han får måste man ha hörselskydd på) men han kan hålla undan sin skit iaf  .

Nej nu blir det till att bara ha det gött en stund och se vad kvällen bär med sig, så ha det nu så gott och ta vara på varan

Kram Liisa

Ja idag är det 1 år sen jag var på min gbp kurs, och nu sitter jag här och tänker tillbaka.

Tiden har gått fort, då trodde jag inte att jag skulle vara där jag är idag, min diabetes är under kontroll, jag behöver inga tabletter längre, jag har gått ner ca 27 kilo och mår toppen, det enda som är smolk i bägaren är min psoriasis som först nu reagerar på allt som har hänt med kroppen men det är inga problem utan jag ser hur det är löst om några månader. Jag håller på att smörja och smörja...

Tänk vilken livskvalitet jag fått, jag orkar leka med barnbarn, ryggen och knän värker inte lika mycket och jag mår bra. Jag har börjat att jobba igen och det går lekande lätt, tänk er själva att bära 23 2kilos mjölpåsar på kroppen det tar ut alla leder,och allt vad det innebär, så nu vet jag att jag har förlängt mitt liv med många år.

Det är så underbart att man har fått en andra chans här i livet, för det är så jag ser det, tro mig jag njuter, jag gör som min katt bara tar vara på livets goda njuter av dagen som den är och lever för här och nu.

Och som vanligt så hoppar jag vidare till nåt annat.

Idag blir det till att åka till Arvika handla lite och hälsa på lilla dottern, bor man som jag gör så får man slå 2 flugor i en smäll, sjukgymnasik kl 13,15 och så startar man jobbet 17,00 så är det inte att åka hem utan att handla byta bil med gubben så han får ta med sig varorna hem (annars är det risk för att de går hem själva), samt att jag faktiskt skall ta och fundera på att klippa av mig håret (inte sagt att jag gör bara fundera), mitt hår är jag rädd om men på samma gårn så behöver det förnyas och så kan det va kul och få en ny frisyr (har väl haft denna sen 1900 kallt  ) så nu är det tid för nya tag.

Nej nu skall jag ta och göra mig i ordning för stadstur och bara njuta av dagen. ha nu en go dag därute så hörs vi snart

Kram

Liisa

Ja så har vi då en regning dag igen och man undrar hur mycket regn finns det egentligen? Tittade på nyheterna i morse och såg hur det ser ut i vårt avlånga land och är glad för att man bor där man bor. Jag lider med alla som får sina hem förstörda, det är inte roligt, många kanske får ett helt liv med minnen förstörda (inte de man bär med sig) som man har vårdat och sparat ett helt liv och inget kan man göra mot vädrets makter, mina tankar går till alla dem.

Jag har faktiskt inte gjort ett dugg idag mer än tagit mig en promenad och suttit och läst en bok, datorn har inte varit igång inte heller varken tv eller telefon för när man bor på landet så är det bara att dra ur alla kablar och det har varit skönt, tänk vad mycket tid det tar egentligen av ens tid som man har.

Att läsa en bra bok eller bara att lösa ett korsord är ju så underbart, ta tid att begrunda vad som är värt att göra med sin tid är en lyx, så nu skall jag försöka att bättra mig och investera i mig själv och åter öka min kunskap för set kan ju inte var fel.

När jag satt med ett korsord idag så märkte jag att jag har låtit hjärnan ta semester alldeles för länge det är dags att börja träna den igen. visst har jag haft det tufft en tid med sjukdom och så men jag vet ju också att sjukdommen finns kvar och det behöver inte betyda att jag helt slutar att träna hjärnan, slut på hjärnsemester dags att ta nya tag och ta fram det man kan och lära sig nya saker och få en ny glädje i kunskap.

Till nåt helt annat, min äldsta dotter har förlovat sig med sin nya kille, jag känner honom inte riktigt än men det kommer väl. Familjen utökas med jämna mellanrum och så skall det vara man får nya erfarenheter och glädjs åt det.

Jag förundras alltid av hur mycket glädje man kan ha av en stor familj (jag lovar det blir aldrig tråkigt), när barnen var små (vi går då 37år tillbaka) tänkte man inte så långt fram då var varje dag ett sätt att klara av de svårigheter som fanns då, bara tanken på att vara 55 år var eoner framför mig och alla över 30 var åldriga och visste inget om livet (eller hur) nu är jag där och undrar,  Vart tog tiden vägen? jag är ju fortfarande ung och knappt kysst . Under årens gång så har jag sett mina små bli stora och helt underbara människor samt att jag har fått 2 underbara bonusbarn vad mer kan man begära av livet, rikedom i pengar kan inte räknas med detta för detta är en lyx som alla tyvärr inte får uppleva men jag är en av de lyckliga och rika.

Jag har en underbar familj med både sambo,  syskon, farbröder, faster, kusiner och en massa andraa ingifta släktingar, ja jag är en rik människa om så inte med pengar men med kärlek tack alla mina kära för att ni finns vad vore livet utan er alla.

Nej nu skall jag stänga ner den här och göra nåt helt annat, lösa korsord....

Ha det nu så gött

kram

Liisa